Så otroligt peppad!

Igår kände jag mig äntligen smärtfri nog för att kunna träna igen. Inspirerad som aldrig förr, inte ens regn, kraftig blåst och mörker kunde stoppa mig.

När jag skulle cykla hem från jobbet igår, regnade det självklart så innan jag kom hem var jag dyngsur. Men ett snabbt ombyte senare satt jag i soffan och åt fil och mackor, medan morots- och fetaostpannkakan var i ugnen.

Sedan bytte jag om igen och tog på mig mina vattentäta strumpor, terrängskorna och pannlampan och så sprang vi ett pass i skogarna kring Carlslid och Tomtebo. Jag tycker att det var riktigt mysigt, med mörkret som gjorde att man bara såg en liten bit framförsig, blåsten som framkallade vinande ljud i träden och regnet som piskade mot ansiktet. Egentligen var det som upplagt för att en mördare skulle hoppa fram mellan träden, men hur stor är den risken. Kent, min mörkrädda hund, hade nog hellre sprungit i dagsljuset. Och för att skrämma bort alla som eventuellt lurade bland träden, gav han i från sig några skall med jämna mellanrum.

Idag är jag ledig och jag tänker gymma och gå på Bodybalance - long time no see....

I övrigt är vi båda stygnfria nu och Kent behöver inte bära tratten längre, det har nästan läckt helt. Jag är nästan smärtfri och kan gapa utan att det känns som att käken ska gå ur led.