Hon sa att julens spöken hade tinat bort och att vinter sakta hade dött
På hennes köksbord står en plastblomma i en 50-tals vas
snart hade allting gått i kras, bussarna åker sitt varv
Han frågade blir du aldrig kär? Nej, jag har inte tid med sådant larv
Följ med mig på en dans eller någonting för att komma någonannanstans
Jag sitter ensam kvar på fel sida av vår älv
och jag hatar att dansa för mig själv
Leendet har flytt från hennes mun som en clown som tvättat bort sitt smink
Hur klarar du dig själv? Hon sa "jag hat min Johnny Cash, lite pengar och ett paraply när det regnar, några tabletter när jag blir yr och jag kan hålla undan mitt eget hår när jag spyr"
Jag är blekast på sommaren
Varmast på vintern
Jag lever om hösten
Och dör om våren
Så kom ta min hand, vi flyr någonstans
Jag är inget vidare på dans, men för mig, lär mig, ge mig en chans
I hans lägenhet går han runt som ett spöke och tinar bort i takt med sin musik
"Låt oss göra något vackert innan allt tystnat och innan vi ångrar att vi inte hade lyssnat"
När sommaren kommer blir allt återfött
Det hoppas hon nu när hennes plastblomma har dött...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar